What do you think?
Rate this book
L
我,阿澜,29岁,风华正茂,高大强壮,身体健康,生在挪威,长在挪威,我过得很好。说我应有尽有也不为过。没有任何外部力量威胁着我。银行利率忽上忽下,但我并不觉得这和我有什么关系。我没有贷款,也没有成家。我在首都租的房子,既便宜又好。可最近我常常觉得空虚,我建造的一切从未给国民生产总值贡献过一分一厘,没有一件我所建造的东西对这个社会有意义。有人为了这个国家的富强而努力工作。这是显而易见的。有人玩命地工作。我总要为挪威做点什么。我要让挪威登上世界地图。挪威必须登上世界地图,一举平天下,并且赶早不赶晚。我必须创造一条理论,然后证明它。这就是当务之急。一个煞有介事的理论,以及一场熠熠生辉的验证。我想要有所发现,那就得有所发现。舍我其谁？
467 pages, Unknown Binding
First published January 1, 1999
About the author
Erlend Loe
54 books1,495 followersErlend Loe is a Norwegian novelist. He worked at a psychiatric clinic, and was later a freelance journalist for Norwegian newspaper Adresseavisen. Loe now lives and works in Oslo where in 1998 he co-founded Screenwriters Oslo - an office community for screenwriters.
In 1993 he debuted with the book Tatt av kvinnen, and a year later published a children's book, Fisken, about a forklift operator named Kurt. Loe has a distinctive style of writing which is often likened to naïve art. He often uses irony, exaggeration and humor.
In 1993 he debuted with the book Tatt av kvinnen, and a year later published a children's book, Fisken, about a forklift operator named Kurt. Loe has a distinctive style of writing which is often likened to naïve art. He often uses irony, exaggeration and humor.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 58 reviews
January 8, 2021
it was ok. Den siste av vaksenromanane til Loe eg ikkje hadde lese, og eg trur nok ikkje boka har blitt betre dei siste tjue åra. Det er så klart ting å like her, men det er ein del røyr óg.
October 8, 2019
The most boring of Loe's works I've read, and the size doesn't help. His other books manage to keep it relatively short, so the fun musings to boring narrative ratio is in favour of the former. Here the scale tipped the other way, and I failed to see the benefit in that.
The "Vi som ikke bygde Norge" bit was great, as well as some other stuff towards the end; all in all, however, the unreasonably large amount of it was meaningless storytelling without clear end goal.
The "Vi som ikke bygde Norge" bit was great, as well as some other stuff towards the end; all in all, however, the unreasonably large amount of it was meaningless storytelling without clear end goal.
August 22, 2022
Det må ha gått minst 15 år siden jeg leste «L», og den dukket opp igjen i bevisstheten min i forbindelse med Marianne Marthinsens virale kronikk «Vi som ikke bygde Norge» i sommer. Jeg er egentlig sterk motstander av omlesing, men med Erlend Loe synes jeg det må være lov å gjøre et unntak.
Utover den deilig knusktørre, gjennomironiske og naivistiske prosaen til Loe, tror jeg at jeg fikk mer ut av å lese «L» som 30-åring enn 15-ish-åring. Det er lettere å relatere seg til den eksistensielle angsten som gjennomsyrer romanen – usikkerheten rundt hvorvidt man er på riktig plass i livet og om man får noe vettugt ut av disse greiene her.
Jeg kan ikke si noe annet enn jeg storkoste meg hele veien. Dog synes jeg at den siste delen av ekspedisjonen går litt på tomgang, med unntak av en hysterisk og slumsete gjennomgang av menneskehetens historie, etterfulgt av en dramatisk scene der hele ekspedisjonsmannskapet tror at Lånekassen er i ferd med å gå til angrep på dem fra en fiskebåt.
Det er bare til å slå fast at «L» har tålt tidens tann, og passer svært godt for 30-åringer i 2022 som i 1999 (skulle jeg tro, basert på mottakelsen ved utgivelse). Dette er først og fremst stor fortellerkunst, med et lite alvor i bunn.
Utover den deilig knusktørre, gjennomironiske og naivistiske prosaen til Loe, tror jeg at jeg fikk mer ut av å lese «L» som 30-åring enn 15-ish-åring. Det er lettere å relatere seg til den eksistensielle angsten som gjennomsyrer romanen – usikkerheten rundt hvorvidt man er på riktig plass i livet og om man får noe vettugt ut av disse greiene her.
Jeg kan ikke si noe annet enn jeg storkoste meg hele veien. Dog synes jeg at den siste delen av ekspedisjonen går litt på tomgang, med unntak av en hysterisk og slumsete gjennomgang av menneskehetens historie, etterfulgt av en dramatisk scene der hele ekspedisjonsmannskapet tror at Lånekassen er i ferd med å gå til angrep på dem fra en fiskebåt.
Det er bare til å slå fast at «L» har tålt tidens tann, og passer svært godt for 30-åringer i 2022 som i 1999 (skulle jeg tro, basert på mottakelsen ved utgivelse). Dette er først og fremst stor fortellerkunst, med et lite alvor i bunn.
March 3, 2018
Altså jeg beklager, men jeg kjedet meg faktisk veldig. Boka har noen morsomme øyeblikk, merkelige referanser og gir et innblikk i en tid jeg så vidt kan huske selv, men historien er fullstendig meningsløs. I andre bøker, som Doppler og Naiv. Super, er det nettopp denne typen meningsløs handling som gjør boka morsom å lese. Denne boka får det ikke til.
June 4, 2018
Litt treg i begynnelsen og slet med å forstå hvilken retning boken egentlig var på vei i. Tok seg opp mot slutten, men med tanke på at det var siste 100 sidene av boken var det mye «ekstra»
April 26, 2021
knallfin<33
January 9, 2023
Erlend, Even, Martin, Egil, Kim, Roar og Yngve på ikke fullt så ville eventyr på Manuae. Var det Trygve eller Yngve? Perfekt bok for den som vil lære minst mulig om mest mulig.
June 14, 2013
Om man märker att man läser bara djupa dramatiska verk och är redan
less på det då borde man väl börja läsa någon bok av Erlend Loe. Då
får man säkert en portion humor och upplever något positivt. Och
världen omkring blir visst gladare och roligare.
Kort sagt skulle jag vilja rekommendera läsa romanen ”Expedition L”
till dem som vill skratta och hitta spännande äventyr. Till exempel
försöka att bevisa att Stilla havets befolkningen härstammar från
Sydamerika. Ja, det vill man göra i boken. Men till skillnad från Thor
Heyerdal som trodde att de hade tagit sig till Polynesien med flotten
hävdar vår huvudhjälte att de hade kunnat gå över Stilla havet med
hjälp av primitiva skridskor när det var fruset. Ja, nämligen så
tänker norrman Erlend, 29, som berättar allting för oss. Och för att
bevisa sin banbrytande teori samlar han folk och försöker bete sig som
en bra ledare.
Jag beundrade hans fantasi när Erlend började att hitta pengar för
expedition. Han var otroligt påhittig, måste jag säga. Medan han letar
efter folk (han ville ha bara ”stabila pojkar”) vill han prompt veta
var i syskonskaran var och en befinner sig. Han har ju hört talas om
att det bestämmer alla mänskliga egenskaper. Och därför vill han att
hans bror som enligt psykologen kan se saker, som den äldste inte kan
se, följer med (då kommer han kanske till och med få ett
Nobelpriset som den äldste). När han har samlat folk arbetar han
ivrigt med teambuilding och även skrattar lika högt som dem andra. Det
kunde ju låta dem förstå att de verkligen hör ihop.
Och en vacker dag ger sig 7 vanliga pojkar eller män (hur vet man de?)
iväg. De når en obebodde ö i Stilla havet som heter Manuae fast de
ångrade sig att ta sig dit på en balsaplotte som Heyerdahl gjorde. Det skulle ju bli för segt och kunde inte ens hjälpa att bevisa deras
teori om skridskor. Istället bestämde dem att hitta dit med planet.
Roligt, eller hur? Det skedde massa roliga saker där på ön också. De
ville ju inte bara forska om befolkningen utan de hade många andra
viktiga uppgifter. De var till exempel intresserad av att sammanfatta
flickornas periodiska system och få reda på hur mycket timmar kan en
enskild person sova om ingen väcker den.
Den här historian fick mig skratta många gånger! Fast ibland kände jag
att den var för långt. Men man kan ju väl ibland ta lite tid på sig
och läsa om andras vansinniga och löjliga ideer :)
less på det då borde man väl börja läsa någon bok av Erlend Loe. Då
får man säkert en portion humor och upplever något positivt. Och
världen omkring blir visst gladare och roligare.
Kort sagt skulle jag vilja rekommendera läsa romanen ”Expedition L”
till dem som vill skratta och hitta spännande äventyr. Till exempel
försöka att bevisa att Stilla havets befolkningen härstammar från
Sydamerika. Ja, det vill man göra i boken. Men till skillnad från Thor
Heyerdal som trodde att de hade tagit sig till Polynesien med flotten
hävdar vår huvudhjälte att de hade kunnat gå över Stilla havet med
hjälp av primitiva skridskor när det var fruset. Ja, nämligen så
tänker norrman Erlend, 29, som berättar allting för oss. Och för att
bevisa sin banbrytande teori samlar han folk och försöker bete sig som
en bra ledare.
Jag beundrade hans fantasi när Erlend började att hitta pengar för
expedition. Han var otroligt påhittig, måste jag säga. Medan han letar
efter folk (han ville ha bara ”stabila pojkar”) vill han prompt veta
var i syskonskaran var och en befinner sig. Han har ju hört talas om
att det bestämmer alla mänskliga egenskaper. Och därför vill han att
hans bror som enligt psykologen kan se saker, som den äldste inte kan
se, följer med (då kommer han kanske till och med få ett
Nobelpriset som den äldste). När han har samlat folk arbetar han
ivrigt med teambuilding och även skrattar lika högt som dem andra. Det
kunde ju låta dem förstå att de verkligen hör ihop.
Och en vacker dag ger sig 7 vanliga pojkar eller män (hur vet man de?)
iväg. De når en obebodde ö i Stilla havet som heter Manuae fast de
ångrade sig att ta sig dit på en balsaplotte som Heyerdahl gjorde. Det skulle ju bli för segt och kunde inte ens hjälpa att bevisa deras
teori om skridskor. Istället bestämde dem att hitta dit med planet.
Roligt, eller hur? Det skedde massa roliga saker där på ön också. De
ville ju inte bara forska om befolkningen utan de hade många andra
viktiga uppgifter. De var till exempel intresserad av att sammanfatta
flickornas periodiska system och få reda på hur mycket timmar kan en
enskild person sova om ingen väcker den.
Den här historian fick mig skratta många gånger! Fast ibland kände jag
att den var för långt. Men man kan ju väl ibland ta lite tid på sig
och läsa om andras vansinniga och löjliga ideer :)
September 22, 2007
Gode ideer som ikke helt finner sin form i en bok som er altfor lang.
Bok som er morsom å fortelle om, men ikke nødvendigvis å lese.
Høydepunkter:
"Vi som ikke bygde Norge"
Det periodiske system om jenter
Utlegningen om hvorfor Lara Croft tilfeldigvis har store, og ikke små, pupper.
Som sagt, morsom å fortelle om osv.
Bok som er morsom å fortelle om, men ikke nødvendigvis å lese.
Høydepunkter:
"Vi som ikke bygde Norge"
Det periodiske system om jenter
Utlegningen om hvorfor Lara Croft tilfeldigvis har store, og ikke små, pupper.
Som sagt, morsom å fortelle om osv.
January 6, 2008
It is full of whimsy, but based off of a scientific theory. It's intelligent and fun at the same time.
Read
January 17, 2023five stars for the first half, three for the third - but overall a perfect lazy summer read
June 21, 2022
Erlend Loe sin L, jada endelig har jeg og lest den🙈😅
.
Det blir ikke bedre når det er Loe som skriver. Jeg hører stemmen hans mens jeg leser, og får den spesielle #loefølelsen😉😜
.
Erlend er 29 år gammel, og føler at han burde bidratt mer når det kommer til å sette Norge på kartet. 🇧🇻 Det har ikke blitt gjort godt nok syns han. Den som kan trekkes fram som eksempel på å ha gjort det er Heyerdahl, så Erlend bestemmer seg for å legge ut på en ekspedisjon sjøl. 🛥 🌴 🐠 🏕
.
Sammen med seks andre reiser de til øya Manuae hvor de skal forske. Grave. Observere. Teste ut teorier. Boken er i og for seg hendelsesløs på de punktene, ikke noe eksepsjonelt blir oppdaget, men dagene går da. Og som sagt, når det er Loe som skriver, blir det lille som skjer både trist og morsomt 🎭 😊 🎭
.
Er du Loe-fan er denne boken et must. Om ikke, så har du ikke gått glipp av noe. Annet enn god skriving og artige fortellinger da. 😬 👍😆
.
.
.
.
.
.
.
.
#erlendloe #L @cappelendamm #roman #generasjonsroman #opplevelse #reise #leselyst #bøker #lese #norskebøker #norskebokbloggere #bokstagram #bokstagrammer
.
Det blir ikke bedre når det er Loe som skriver. Jeg hører stemmen hans mens jeg leser, og får den spesielle #loefølelsen😉😜
.
Erlend er 29 år gammel, og føler at han burde bidratt mer når det kommer til å sette Norge på kartet. 🇧🇻 Det har ikke blitt gjort godt nok syns han. Den som kan trekkes fram som eksempel på å ha gjort det er Heyerdahl, så Erlend bestemmer seg for å legge ut på en ekspedisjon sjøl. 🛥 🌴 🐠 🏕
.
Sammen med seks andre reiser de til øya Manuae hvor de skal forske. Grave. Observere. Teste ut teorier. Boken er i og for seg hendelsesløs på de punktene, ikke noe eksepsjonelt blir oppdaget, men dagene går da. Og som sagt, når det er Loe som skriver, blir det lille som skjer både trist og morsomt 🎭 😊 🎭
.
Er du Loe-fan er denne boken et must. Om ikke, så har du ikke gått glipp av noe. Annet enn god skriving og artige fortellinger da. 😬 👍😆
.
.
.
.
.
.
.
.
#erlendloe #L @cappelendamm #roman #generasjonsroman #opplevelse #reise #leselyst #bøker #lese #norskebøker #norskebokbloggere #bokstagram #bokstagrammer
February 25, 2020
Ehdottomasti omituisella tavalla erityisen erikoinen kirja siitä, miten miesporukka lähtee (Erlend etunenässä) Tyynellemerelle saarelle etsimään vastauksia ihmiskunnan syvimpiin kysymyksiin. Erityisen innoittava on tyttöjen jaksollinen järjestelmä.
Kivalla tavalla kirja, jota lukiessa väistämättä kamppailee sen kanssa, että kirja on totta, mutta ettei se kuitenkaan voi olla.
Kuka voisi olla todellisessa elämässä muka niin mielikuvituksellinen tyyppi kuin Erlend?
Kirja on pitkä. Sen kappaleet ovat hurjan pitkiä. Se jaarittelee ja loiskuu sinne tänne, mutta kun sykkeeseen pääsee mukaan, niin sitä lukee ikään kuin Erlendin omaa jaarittelua ja kerrontaa siitä, mitä tapahtui. Kirjan rakenne on melko erikoinen verrattuna perinteiseen romaaniin. Et välttämättä pidä tästä, mutta kannattaa yrittää.
Harmiton, hyväntuulinen ja hauska.
Kivalla tavalla kirja, jota lukiessa väistämättä kamppailee sen kanssa, että kirja on totta, mutta ettei se kuitenkaan voi olla.
Kuka voisi olla todellisessa elämässä muka niin mielikuvituksellinen tyyppi kuin Erlend?
Kirja on pitkä. Sen kappaleet ovat hurjan pitkiä. Se jaarittelee ja loiskuu sinne tänne, mutta kun sykkeeseen pääsee mukaan, niin sitä lukee ikään kuin Erlendin omaa jaarittelua ja kerrontaa siitä, mitä tapahtui. Kirjan rakenne on melko erikoinen verrattuna perinteiseen romaaniin. Et välttämättä pidä tästä, mutta kannattaa yrittää.
Harmiton, hyväntuulinen ja hauska.
September 24, 2022
Jeg leste ikke L og Naiv.Super da "alle" leste disse bøkene for 20-25 år siden. Men nå leser jeg bøkene til Erlend Loe i noe motsatt rekkefølge. Og L... For en historie😂 For en forteller! Loes univers er rett og slett galskap satt i et eller annet system. Gjenkjennbart.. Fra bok til bok altså... Skrivestilen hans i de siste bøkene er den samme som i L. Det er slik den er, har vært og vil fortsette å være. Han er så tro mot sin stil, og det er altså bare å kaste seg over alt han har skrevet. Kanskje bortsett fra Fakta om Finland da... Nå gleder jeg meg til å gyve løs på Naiv.Super😊
November 25, 2018
Достаточно динамичное произведение "ни о чём", местами написанное в форме внутреннего монолога - прямо, как я люблю. Довольно сумасшедший поступок - поехать в "научную" экспедицию на Раротонгу, а я до сих пор не могу понять, сколько в повествовании правды, а сколько вымысла (см. приложенные автором документальные свидетельства, квитанции и фотографии). Могу посоветовать в качестве "лёгкого чтива", того, которое от безделья рукоделие.
P.S. "Хуй и пизда - вместе навсегда!" (надпись на пальме)
P.S. "Хуй и пизда - вместе навсегда!" (надпись на пальме)
July 3, 2017
This is bazaar but I'm reviewing Doppler because I used that book to review to lazy days which doesn't come up on goodreads. Anyway Doppler is a very cute read almost Irish in its tone that is Becketts wonderful observational, ironic absurdist humor. I fact I found myself reading it in an Irish accent.
December 12, 2021
"Вылет из Осло задержался из-за каких-то неполадок. Что-то надо было заменить, но что именно, нам никто не объяснил. Может быть, стульчак унитаза, а может быть, и крыло."
"Эвен отправился по кокосы и минут через пять-шесть возвращается с добычей."
"Я снимаю майку, которую надеваю ночью назло комарам, и полуголый, весь в загаре отправляюсь на пляж."
"Эвен отправился по кокосы и минут через пять-шесть возвращается с добычей."
"Я снимаю майку, которую надеваю ночью назло комарам, и полуголый, весь в загаре отправляюсь на пляж."
January 25, 2023
I struggled through half of this book before I realized it wasn’t worth it any longer. It’s too bad since the journey and the good parts was (hopefully) about to begin. Still, I will read books (long ones too) all the way through if they keep me excited and interested, and this one just didn’t do it…
March 22, 2023
Цікаво помічати як змінюється моє ставлення до літератури - років десять назад мені дуже заходила творчість Ерленда Лу, зараз же це Наївно.Нестерпно.
Роздуми тридцятилітніх звучать як роздуми тринадцятилітніх, можливо з якимсь розладом розумової відсталості. І, наче, я розумію що в цьому весь сенс, постіронія, але читати було доволі нудно.
Роздуми тридцятилітніх звучать як роздуми тринадцятилітніх, можливо з якимсь розладом розумової відсталості. І, наче, я розумію що в цьому весь сенс, постіронія, але читати було доволі нудно.
October 22, 2021
I like Loe, he is probably one of my favourite currently living authors. But this book was actually pretty boring. There were some naive philosophical and funny moments, which made text more bearable. I don't regret that I've read it though.
February 11, 2022
The world don’t know you like you do, so if you claim to be the next Thor Heyerdahl, you probably are.
A tribute to illusions and how far they can get you. It’s very funny and very sweet (and a little too long sometimes).
A tribute to illusions and how far they can get you. It’s very funny and very sweet (and a little too long sometimes).
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 6, 2022
Morsom og leken halvdokumentarisk bok om individualismens muligheter og dens pris. Jeg lo (skrattet) høyt flere ganger underveis. Hovedpersonen opplever et press om å skape sin egen historie i en verden hvor alle grunnleggende behov er dekket og hvor alle kriker og kroker allerede er utforsket. Boka stiller naive, men eksistensielle, undrende spørsmål om etablerte sannheter og kunnskap. Dermed er L også klok samfunnskritikk om mennesket i en postmoderne tid. Jeg tenker også på hvor mye som har skjedd på ca. 20 år, siden boka kom ut. Hvilken plass ville det politiske landskapet og (sosiale) media hatt i romanen om den ble skrevet i dag?
Jeg liker at Loe tar de hverdagslige, naive og absurde tankene og scenarioene helt ut (eks. Lånekassen). Han slipper det ikke med en bemerkning, men utbroderer, kverner og maler. Likevel er det dette trekket ved romanen som, for meg, gjør at den også blir noe langtekkelig.
Jeg liker at Loe tar de hverdagslige, naive og absurde tankene og scenarioene helt ut (eks. Lånekassen). Han slipper det ikke med en bemerkning, men utbroderer, kverner og maler. Likevel er det dette trekket ved romanen som, for meg, gjør at den også blir noe langtekkelig.
February 22, 2018
A funny book with a lot of interesting thoughts on life and the world.
April 10, 2018
Fikk et lite innblikk i året 1999
March 5, 2019
Elsker Loe's stil. Tankefull og samtidig enkel. Handlingen er kanskje noe spenningsløs, men det er heller ikke poenget. Boken er en feiring av å ta tak i sitt eget liv, og heller tenke etterpå.
April 23, 2019
Erlend Loe beskriver godt hvordan man verden kan oppfattes, oppfattes veldig personlig. Morsom, som vanlig.
July 27, 2019
Artig bok som fikk meg til å tenke, men jeg datt ut et par ganger på områdene som ikke interesserte meg.
April 12, 2020
Autofiktion og ironi. Ikke en bog der ældes med ynde.
September 27, 2020
En interessant bok: en dokumentar skrevet som en roman. Siden jeg ser på Erlend som en forteller først og fremst så tar stoler jeg ikke på at alt som står er, er helt sant. - - - - Ferdinand.
Displaying 1 - 30 of 58 reviews